-
Kalmar,
Gais,
Djurgården
och
Örebro.
Kanske
även
förra
guldfavoriten
Real
Blåvitt.
Syrianska
har
flera
etablerade
allsvenska
klubbar
bakom
sig
när
det
är
dags
för
EM-uppehållet.
Märklig
match
i
kväll.
Syrianska
kommer
undan
med
en
del
just
nu.
För
första
halvlek
var
väldigt
tam.
Dwayne
Miller
gjorde
en
avgörande
klassräddning
på
närskott
från
Marcus
Pode
i
slutskedet.
0-2
där
och
det
hade
sett
nattsvart
ut.
Miller
har
verkligen
växt
som
målvakt
under
2012.
Andra
halvlek,
mycket
bättre
från
Syrianska.
Varför?
Tja,
fotboll
är
inte
så
lätt
att
förklara
ibland.
Det
såg
ut
som
Mjällby
blev
lite
för
fegt.
Syrianska
vågade
betydligt
mer.
Mjällby
verkade
successivt
tappa
krafter.
Syrianska
orkade
betydligt
mer.
Ibland
kanske
det
inte
är
svårare
än
så.
Sen
behöver
man
lite
flyt
ibland
också.
Mjällbys
Mahmut
Özen
drog
på
sig
två
gula
kort
på
kort
tid.
Det
första
har
jag
redan
glömt,
men
det
andra.
Tja,
klart
det
var
frispark,
men
det
var
inte
den
solklaraste
varning
jag
sett
i
mitt
liv.
Och
Mattias
Aspers
agerande
vid
SFC:s
båda
mål
...
inte
hans
bästa
för
året.
Dinko
Felic
3
mål
hittills
-
Anders
Bååth
2
mål
hittills.
Precis
vad
Syrianska
behöver.
Mål
från
flera
olika
spelare
när
det
inte
finns
någon
mer
än
Sharbel
Touma
som
har
kapacitet
att
komma
upp
i
10+
mål.
Johan
Arneng
var
riktigt
bra
i
dag.
Nästa
SFC-match:
30
juni
borta
mot
Kalmar.
Nästa
hemmamatch:
7
juli
mot
Djurgården
på
nytt,
fint
konstgräs.
Joakim
Ulfvebrand
-
Jaha,
särskilt
kul
var
det
inte
att
titta
på.
Men
Degerfors
har
norpat
poäng
i
Södertälje
på
liknande
sätt
tidigare.
Och
jag
köper
helt
och
hållet
att
ett
lag
maximerar
sina
möjligheter
att
göra
ett
bra
resultat.
Det
är
liksom
det
allt
handlar
om.
Mest
imponerande
med
Degerfors
var
deras
finurliga
lösningar
för
att
ta
sig
ur
pressade
situationer
på
egen
planhalva.
Nej,
nu
skojade
jag.
Däremot
var
Degerfors
extremt
disciplinerat
i
sitt
försvarsspel
och
bjöd
egentligen
inte
på
någonting.
Lika
snåla
var
inte
spelarna
i
Assyriska,
som
precis
som
tränare
Valentic
var
inne
på,
fick
slut
på
bränslet
en
bit
in
i
den
andra
halvleken.
Såväl
Hezha
Agai
som
David
Durmaz
stod
för
varsitt
misstag
av
den
där
sorten
som
Degerfors
lyckades
undvika.
Assyriska
kan
tacka
Nahir
Besara
för
klockrent
hemjobb
och
en
alltför
målsugen
Kwame
Karikari
för
att
Degerfors
inte
nätade
på
en
av
sina
två
klara
målchanser
Efteråt
lät
det
på
värmlänningarnas
tränare
Patrik
Werner
som
om
oavgjort
var
ganska
logiskt
sett
till
de
heta
lägen
lagen
skapade.
Det
var
onekligen
att
strecha
en
bit
på
sanningen.
En
hel
del
tränare
lyckas
-
av
olika
anledningar
-
ofta
komma
ihåg
sitt
eget
lags
möjligheter
och
glömma
motståndarnas.
Tålamod,
bolltempo
-
och
givetvis
-
kvalitet
i
avgörande
passningar
och
avslut.
Inom
dessa
områden
brast
det
lite
för
mycket
för
Assyriska
i
kväll.
Klart
att
0-0
kändes
som
en
förlust
för
Södertäljelaget.
Men
jag
tycker
ändå
om
det
jag
såg
-
ett
gäng
fotbollsspelare
där
väldigt
många
kommit
väldigt
långt
när
det
gäller
spelförståelse.
Det
räcker
för
mig,
som
inte
har
tre
poäng
att
jaga
i
varje
match.
Joakim
Ulfvebrand
Twitter:
LT_Jocke
-
Grymma
semifinaler
snackade
jag
om.
Men
visade
istället
ännu
en
gång
vilken
dålig
tippare
jag
är.
Jag
tippade
USA-Ryssland
och
Kanada-Sverige
i
VM-semifinalerna
som
spelas
idag.
Då
åkte
först
Kanada,
sedan
USA
och
sist
Sverige
ut
direkt.
Nu
blir
det
intressant
men
mindre
stjärnspäckat.
Ryssland
är
nu
storfavorit
till
VM-guldet,
men
möter
Finland
som
har
hemmapubliken
i
ryggen.
Och
så
centraleuropeiskt
derby,
Tjeckien
mot
Slovakien,
där
det
finns
mycket
historia
att
gräva
fram.
I
finsk
press
skrev
de
att
"hockeygudarna
har
vänt"
med
anledning
av
att
Finland
vann
sin
match
i
slutsekunderna,
samtidigt
som
Tre
Kronor
förlorade
på
samma
sätt.
Och
girighet
är
ju
en
dödssynd.
Så
då
var
det
inte
så
konstigt
att
det
gick
som
det
gick.
Det
var
snarare
pricken
över
i
på
det
här
svaga
mästerskapet
efter
att
det
giriga
hockeyförbundet
försökt
kränga
tusenlappar
av
barnfamiljer.
Såg
siffrorna
igår
-
mindre
än
5000
åskådare
i
snitt
på
VM-matcherna
i
Globen.
I
Helsingfors
lockade
de
mer
än
det
dubbla.
Prestationen
på
isen
är
svår
att
göra
något
åt
-
det
var
stolpe
ut,
helt
enkelt
-
men
mästerskapet
i
Globen
är
rena
fiaskot.
Ett
girigt
hockeyförbund
med
skygglappar
får
nu
stå
och
skämmas
inför
hela
hockeyvärlden. Det
om
något
borde
svida
hos
ordförande Christer
Englund
och
hans
gäng.
Sjukt
nog
får
de
en
ny
chans
redan
nästa
år.
Då
borde
biljettpriserna
ligga
på
en
hundring
per
person.
Max!
Andreas
Hanson
Twitter:
@LT_Hanson
-
Tack,
nu
vet
jag
säkert.
Årets
Assyriska
menar
allvar.
Jag
har
tjatat
rätt
många
gånger
tidigare
om
Södertäljelagens,
och
framför
allt
Assyriskas,
svårigheter
på
naturgräs.
AFF
har
helt
enkelt
alltför
ofta
försökt
spela
ungefär
likadant
på
bortaplan
som
hemma
på
det
snabba
konstgräset.
Det
kan
fungera
någon
enstaka
gång,
men
oftast
är
det
raka
vägen
till
noll
poäng.
Kvällens
seger
var
först
och
främst
en
taktisk
triumf.
Assyriska
tonade
ner
det
där
smånätta
kortpassningsspelet.
Assyriska
spelade
betydligt
enklare
och
rakare
än
vanligt.
Assyriska
maximerade
helt
enkelt
sina
chanser
att
vinna
givet
förutsättningarna.
För
att
använda
ett
redan
klassiskt
Micke
Stahre-citat:
Det
är
bara
att
lyfta
på
hattjäveln.
Ett
annat
frågetecken
för
mig
har
varit
Assyriskas
mittförsvar.
Micke
Thorstensson
och
Mohammed
Mbye
är
karaktärer
jag
skulle
vilja
ha
i
mitt
lag
varenda
dag
i
veckan.
Men
jag
skulle
inte
placera
dem
ihop
som
mittbackar.
Främst
för
att
de
inte
är
spelare
med
naturliga
försvarsinstinkter.
Det
Sotiris
Papagiannopoulos
och
David
Durmaz
visade
upp
mot
Hammarby
var
försvarsspel
av
högsta
superettaklass.
De
måste
fortsätta
där.
Fyndet
från
Akropolis, 21-åringen
med
det
rubrikovänliga
efternamnet,
verkar
dessutom
vara
en
bra
målskytt.
Imponerande.
Kan
han
bara
undvika
att
göra
tvåfotsdribblingar
utanför
eget
straffområde
också
så
ännu
bättre.
För
övrigt
många
som
gjorde
det
riktigt
bra
för
Assyriska
på
Söderstadion.
Robin
Malmkvist
och
Hezha
Agai
var
två
andra.
Admir
Catovic,
Fuad
Hyseni
och
Stefan
Batan
också
förresten.
Ja,
egentligen
hela
laget.
Bråket
bland
hemmasupportrarna
i
slutet
av
matchen?
Ja,
vad
ska
man
skriva.
Det
är
inte
särskilt
begåvade
människor
som
håller
på
med
att
kasta
in
saker
på
planen
och
så
vidare.
Trist
och
tröttsamt
att
de
smutsar
ned
fotbollen.
Joakim
Ulfvebrand
Twitter:
LT_Jocke
-
Trodde
först
att
det
var
Anders
Bååth.
Men
där
var
jag
ute
och
seglade.
Den
avgörande
felpassningen
på
Kopparvallen
slogs
av
Matthew
Mbuta.
Den
som
plötsligt
gav
Åtvid
ett
vidöppet
tre
mot
ett-läge
från
halva
planen
innan
Magnus
Eriksson
placerade
in
kvällens
enda
mål.
Den
gode
Mbuta,
en
mycket
väluppfostrad
man,
har
onekligen
haft
det
jobbigt
sedan
den
fina
debuten.
Själv
har
jag
varit
bortrest
och
sjuk
och
missat
Syrianskas
ordentliga
uppryckning
under
början
av
maj.
Den
senaste
SFC-matchen
jag
såg
var
den
usla
Elfsborgs-matchen.
Dagens
i
Åtvidaberg
var
inte
lika
usel,
men
å
andra
sidan
var
motståndet
inte
lika
bra
som
Elfsborg
heller.
Det
var
egentligen
inte
särskilt
mycket
i
spelet,
eller
någon
särskild
SFC-spelare,
som
imponerade.
Fast
det
var
lika
tydligt
som
vanligt
att
det
är
Sharbel
Touma
som
ska
bryta
mönstret
offensivt.
Det
är
självklart
ett
stort
avbräck
att
inte
ha
med
honom
på
söndag
borta
mot
jumbon
Örebro.
Åtvidabergs
Anton
Tinnerholm
provocerade
fram
Toumas
andra
gula
kort
i
den
andra
halvleken.
Den
unga
högerbacken
höll
fast
Syrianska-stjärnan
länge
och
Touma
tröttnade
till
slut
och
gav
igen
med
en
hård
knuff.
Jag
har
svårt
för
den
där
typen
av
grejer.
Då
spelare
medvetet
provocerar
motståndare
för
att
sedan
lägga
sig
ner
och
halvdö
när
minsta
mothugg
kommer.
Samtidigt
ingår
det
ju
lite
i
spelet
-
och
Touma
borde
verkligen
kunnat
hålla
sig
kallare.
Fotbollen
är
sjuk
ibland.
Syrianska
förtjänade
inte
någon
poäng
i
dag.
Ändå
var
det
otroligt
nära
att
det
plötsligt
blev
1-1
på
övertid.
Dinko
Felic
var
centimeter
ifrån
med
sin
nick
i
stolpen.
Och
på
returen
fick
Haris
Skenderovic
väldigt
mycket
tid
på
sig,
men
dundrade
bollen
rakt
på
hemmamålvakten.
För
övrigt
hade
anrika
Kopparvallen
en
ny,
snygg
huvudläktare.
Och
arenans
konstgräs
var
väldigt
grönt
och
fräscht.
Inte
som
på
en
annan
allsvensk
arena
nära
dig,
alltså.
Joakim
Ulfvebrand