Jag hör till kategorin sportälskare som verkligen gillar när det finns lokal koppling till ett lag. Alltså att när ett lag heter Södertälje SK så ska det också finnas spelare från närområdet i klubbens A-lag.

För mig var det därför självklart att Robert Carlsson skulle ha en plats i truppen när han valde att flytta tillbaka till Södertälje och dessutom själv ville spela för SSK.

Men det är inte helt självklart. Det kan ju inte bara vara upp till spelaren om han eller hon ska spela i en klubb, det är naturligtvis upp till klubben att avgöra om spelaren är bra nog eller inte - om man nu bortser den ekonomiska faktorn, vilket aldrig var en del av debatten hos fansen. Och i fallet Robert Carlsson kan det knappast vara någon som uppriktigt menar att "Robban" är för dålig för att spela i SSK.

I fallet Marcus Bohman är det en annan sak. I går skrev han på för Djurgården, ett avtal som tydligen går ut på att han ska börja säsongen i juniorlaget och slåss för en plats i A-truppen. Kollega Jacob Sjölin fick igår fram trovärdiga uppgifter om att han själv ringt upp SSK för att han väldigt gärna ville komma tillbaka till moderklubben, men SSK sade nej. Känslan blir förstås att han borde ha kunnat få samma avtal av SSK som i Djurgården.

Per Nygårds kommenterade i går Bohman med att man söker efter en mer rutinerad offensiv back än vad 1993-födde Bohman är. Och det är naturligtvis upp till sportchefen att göra den bedömningen, vad som krävs för att SSK ska ha så bra möjligheter som möjligt att nå kvalserien. Och pengarna till den här rutinerade spelaren ska förstås inte gå på att avlöna en spelare som börjar säsongen i juniorlaget.

Det är bara något i mig som känner att det är tråkigt att vi kommande säsong kommer hitta inte bara en utan två SSK-fostrade spelare (Marcus Sörensen är den andra) i Djurgårdens lag - som båda ville spela i SSK men fick nobben. Å andra sidan känner jag inte samma sorg över att Stefan Gråhns spelar i Almtuna och inte i SSK - eller att Daniel Despotovic kommer spela i konkurrerande nykomlingen Asplöven.
Det är alltså egentligen inte faktumet att Södertäljekillar spelar i rivaliserande klubbar som framkallar de här känslorna, utan snarare risken att någon som fostrats i SSK ska bidra till att en annan klubb lyckas bättre.

Och det är trots allt för väl - klubben ska naturligtvis vara större än spelaren och så kommer det alltid att vara. Spelare kommer och går - men klubbmärket består.

Dessutom - i skrivande stund har SSK hela 14 spelare i truppen som alla någon gång spelat i klubbens ungdomsverksamhet. Det är en helt sjukt bra siffra som inte går att klaga på.

Andreas Hanson
Twitter: LT_Hanson