Jag kan börja med att bara förklara – nej jag tror inte att SSK plötsligt är ett lag redo att nå topp tre i allsvenskan. Det är mycket jobb kvar, och det ska jag återkomma till längre ner.

Men det var där jag sitter i skrivande stund, i Bachohallen i Enköping, som jag vill påstå att bitarna började falla på plats för första gången för den här SSK-upplagan.

Att förlora efter förlängning mot elitserie-Linköping är godkänt, att släppa in totalt 12 mål mot Örebro och Karlskoga är inte okej. SSK behövde en bra prestation – och fick mycket mer än det.

Det var inte bara passningsspelet och positionsspelet i mittzon som såg elitmässigt ut. SSK såg också samspelta ut i powerplay och lyckades omsätta all kreativitet som dokumenterat existerar i spelartruppen till verkliga målchanser. Det var många som var bra i kväll.

Dessutom visade Anton Forsberg kapacitet att bli en riktigt bra målvakt. Inte Hudacek-klass, men så är han också en helt annan typ av målvakt, som är stor och jobbar med små rörelser.

Negativt, då? Orken tröt i i tredje perioden. Den perioden vann Västerås, och det fanns chanser till kvittering också i slutet. Så allt var inte frid och fröjd.
Samspelet i kedjorna ser lovande ut, och oskrivna kort som Emil Djuse och Robin Press visar att de är värda att satsa på. Samtidigt som de behöver utvecklas i det defensiva jobbet. Båda är skickliga offensivt, men positionsspelet i egen zon kommer de få jobba med.

Jag ska vänta med att klaga över defensiven allt för mycket, men Per Nygårds var på plats i Enköping i kväll och han borde åtminstone överväga att plocka in en defensiv back till om inte Fredrik Sonntag återvänder snart – för det behövs.

Men, jag ska inte avsluta negativt.
För det var många SSK-bitar som föll på plats i kväll.

Andreas Hanson
Twitter: LT_Hanson