Nej, allt var verkligen inte bättre förr. Däremot är jag trött på att varumärken och varumärkesvård skymmer idrotten.

Visst, skidlandslaget har varit roligt att följa, jag har suttit sedvanligt hypnotiserad av skridsko ett par nätter och det var rätt intressant att se ett dittills svagt kanadensiskt hockeylag plötsligt hitta dunderhonungen. Men, annars, kan man lita på någonting som någon säger?

Ta snacket efter Sverige–Slovakien. Det är förvisso inget nytt att Niklas Wikegård tycker lika mycket om Bengt-Åke Gustafsson som Thomas Gustafsson gillar Patrik Sjöberg. Men när Wikegård alldeles svart i synen kapar allt Bengt-Åke gjort i turneringen och följer upp det med att mixa Slovakien till en Monthy Pythonsk råttsorbet, menar han allvar då eller jobbar han på sitt varumärke?

Det är inte så länge sedan Wikegård själv var tränare, så han borde kunna ishockey. Samtidigt är Wikegård ofta påfallande inkonsekvent i sina åsikter och hans analyser tämligen enkelspåriga.

Det enda man kan vara säker på med Wikegård är att tonläget kommer att vara högt och självgott. Ibland med viss självironi, ibland inte. Det här följde mallen, men kände han verkligen vad han sa?

När Petter Northug inte kunnat komma i kapp Marcus Hellner i stafetten och säger att Hellner ”säkert var pissrädd” inför stafetten, menar han verkligen det eller vill han bara ha och fler och bättre sponsorkontrakt?

Northug åkte fantastiskt starkt, men när det väl gällde hade Hellner full kontroll och gav inte Northug en chans. Hellner såg måttligt pissrädd ut när han åkte och letade efter en svensk flagga på upploppet, men det kanske inte Northug såg då han var för långt efter.
När Aftonbladets Lasse Anrell efter Charlotte Kallas guld menar att hon ”lugnat en djupt oroad nation”, menar han det eller jobbar han på sitt varumärke?

SVT:s tittarsiffror tyder snarast på att mer än halva den djupt oroade nationen längtar efter att OS ska ta slut. I övrigt så tog Kalla sitt guld på OS tredje dag och det enda som gått åt pepparn för Sverige då var damernas skidskytte.

Så jag gissar på varumärke där också, särskilt när Anrell avslöjade att han fått tårar i ögonen av Kalla – trots att han är en gammal tabloidcyniker.
Själv tror jag att det är just för att han är en tabloidcyniker som han fick tårar i ögonen.

Det absolut värsta fallet av varumärkesvård inom idrotten hände i fredags och hade ingenting med OS att göra. Nej, det var Tiger Woods som uttalade sig. Inför ett antal speciellt inbjudna gäster och en kamera läste Tiger upp ett förberett tal där han i princip bad hela världen om ursäkt för att han bedragit sin fru med X antal andra kvinnor.

Eftersom Tiger Woods också menade att det hela egentligen är hans och hans fru Elins angelägenhet kan man fråga sig varför han stod där över huvud taget. Enkelt, det var för att människan Tiger Woods skulle be företaget Tiger Woods om ursäkt. Tiger Woods stod inte där för att rädda sitt äktenskap eller för att komma tillbaka till som samtidens och möjligen historiens bäste golfspelare, han stod där av två helt andra skäl; dollar och cent.