Att Socialdemokraterna på kongressen i Älvsjö nu har beslutat att erkänna massmördandet av kristna (armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, pontiergreker) på 1910-talet som ett folkmord är bra.

Det möjliggör att Sveriges riksdag till slut kommer fram till samma hållning. Men det förutsätter att Yilmaz Kerimos partikamrater följer kongressbeslutet även när det är dags för omröstning i kammaren nästa gång frågan kommer upp.

Vi vet att det inte har varit så. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit för ett erkännande. Men Yilmaz Kerimo har varit ensam socialdemokrat att rösta ja. Fredrik Malm (FP), Kerstin Lundgren (C) och kristdemokraterna Lennart Sacrédeus och Anneli Enochsson är andra som stått ensamma i sina respektive partier. Detta sedan Kristdemokraterna, som tidigare stått upp för ett erkännande har svängt i frågan.

Skälet att säga nej är naturligtvis realpolitiskt. Rädslan att relationen till Turkiet av i dag ska försämras har vägt tyngre än vad ett erkännande, vilket är det fullständigt självklara ställningstagandet, har gjort.

Med S kongressbeslut borde den rödgröna oppositionen stå tillsammans i frågan. Och då krävs bara fem ledamöter från den borgerliga sidan för att riksdagen ska säga ja.